Ända sen jag kom hit har jag och numera också övriga familjen hört och läst om Chatuchak Weekend Market, eller som den kallas i folkmun ”JJ”. Idag, söndag, var det ”äntligen” dags att bege sig dit. Vi gick upp tidigt (nåja) och tog en hotellfrukost (vi var väl färdigätna vid 11h00, lyxlirare :) och tog sen BTS Sky Train till ändstationen Mo Chit, som för övrigt väl är precis hur man lär må efter ett par timmar på Chatuchak, om man inte är väl förberedd (Må Skit :)
Sagt och gjort, vatten i flaskor, matlagren påfyllda, toalettbesöken avklarade, inga onödiga värdesaker och pengarna i money-belts på magen (ficktjuvar gillar oxå Chatuchak eftersom de stora folk- massorna gör det extra lätt för dem att operera) och så stövlade vi in.
Chatuchak Weekend Market är som namnet anger en helgmarknad och den anses vara ”kungen bland thailändska marknaderna”. Kvalitetsmässigt finns det ju ett och annat att säga om det. Någon royal kvalitet är det dock inte att tala om, men vad gäller stor- leken och omfattningen så kan man väl tala om kungligt storhets- vansinne. Marknadsplatsen täcker nämligen cirka 112 000 kvadratmeter, har mer än 15 000 affärer och stånd - fast andra guideböcker talar om någonstans mellan 6.000 och 8.000 - och besöks av mer än 200 000 personer varje dag som tillsammans handlar för runt 30 miljoner Bath. Om nu denna statistik är sann, så skulle det innebära att hela Lunds kommun två gånger om, besöker Chatuchak varje helgdag och därtill spenderar mot- svarande 5,5 miljoner svenska kronor, dagligen! En ganska så imponerande siffra.
Nu är det ju med statistik som med mycket annat här i livet, men marknaden är verkligen otroligt stor och oerhört varm, klibbig och trång. Men ändå, när vi var där i söndags så tyckte vi nog inte att det var såååå farligt! Visst, efter att ha spenderat vi vet inte hur många timmar och besökt otaaaliga stånd och provat och mätt och prutat och vi sen ääääntligen satt på tunnelbanan hem, så upptäckte vi att vi faktiskt inte spenderat mer än cirka 2(!!!) timmar på marknaden. Det var en rejäl överraskning för det kändes som en heldag och det räckte mer än väl till, inte minst i 35 graders värme och med alla dessa butiksstånd inklämda i trånga gränder under plåttak svettandes i ständigt solsken.
Variationen av de produkter som finns att köpa är mycket stor: det finns hushållsartiklar, hemslöjd, konsthantverk, prydnads- saker, porslin och krimskrams till förbannelse, religiösa föremål, antikviteter, Sovjet-Cuba-öststats memoria, levande djur (som tyvärr ofta hålls i burar under fruktansvärda förhållanden), böcker, musik, scarfar, kuddar, täcken, kläder, mer kläder och återigen ännu mer kläder, ja t om kläder för hundar, skor, väskor, kryddor, plantor, blommor – gissa som Sarah spanade på orkidéer för endast 10 svenska kronor :) osv osv osv och så finns det naturligtvis ett närmast oändligt utbud av lokala maträtter och kalla drycker och därtill en bank, ett par bankomater och dito toalettstationer. Allra bäst var utan tvekan de till min stora för- våning frapperande många butiksstånden som var insvepta i plast eftersom man monterat air condition på insidan! Gissa om vi spenderade extra lång tid i dessa butiker/stånd som ibland var av den mer suspekta arten enbart för att de hade air con :)
Innan vi åkte hade vi ”läst på” med hjälp av Nancy Chandlers annars utmärkta shoppingkartor över Bangkok, men på Chatu- chak var den inte till mycket hjälp. Inte ens Hannah som annars tycks ha en GPS inopererad i hjärnan tycktes heller riktigt framgångsrikt kunna orientera sig. I teorin ska det dock finnas en indelning/uppdelning i olika områden beroende på vilken typ av varor som säljs, och så var det också uppmålat i både ovan nämnda karta och på de kartor som oxå sitter uppsatta lite varstans på området, men i praktiken var det närmast kaos som rådde och jag är tveksam till att någon idag verkligen har koll på var saker och ting verkligen finns. Vi bestämde därför efter en kort stunds försök till kartnavigering att helt ”glömma” kartan och strosade sen omkring lite var helst vi hamnade, fast med täta vätskepåfyllnadsstopp.
De mest som säljs på Chatuchak är nog av varierande kvalitet och ganska ofta kan jag tänka mig att det rör sig om rena förfalskningar eller ”äkta kopior” som det brukar heta här nere. Förvisso är kopiorna säkerligen mycket svåra att skilja från originalen, men jag hade ju nog aldrig själv köpt något på Chatuchak i tron och förhoppningen att det var the real thing. För övrigt sägs det också att man bör pruta rejält på priserna på Chatuchak. Ett bra utgångs- pris ska tydligen vara att erbjuda 25% av det pris som säljare först föreslår. Själv är jag inget vidare på prutning. Vet jag vad jag vill ha, så betalar jag gärna för det, men å andra sidan så handlar jag ju inte precis på marknader. Sarah och kanske framför allt barnen har däremot blivit riktiga höjdare på att "haggla priser" :) Priserna verkade för övrigt för det mesta också ligga lägre än på shoppingcentra och gatustånd inne i stan, men vad spelar det för roll när utbudet i stort sett är totalt ointressant?
Som vanligt återkommer jag till min gamla käpphäst: vad i hela fridens namn ska jag köpa där? Dessa marknader, precis som Roof Top Market i Sandton Johannesburg, Kiviks-marknad, El Rastro i Madrid osv osv är för mig, vad beträffar utbudet, i det närmast totalt ointressanta! Mina kvinnliga familjemedlemmar och dito vänner tycks dock inte dela den åsikten, varför jag mer och mer börjat tro att marknader av den här arten är till enkom för kvinnor. Nåja, de är i alla fall inte av intresse för mig. Jag tycker det är kul att gå omkring och uppleva ”känslan” och insupa atmosfären (fast på Chatuchak var det mest svettdoften som stack i näsborrarna) och se på kommersen, men hittills har jag aldrig funnit något som intresserar mig eller som jag har kunnat tänka mig att köpa.
Det som utan tvekan var mest intressant för min del var persongalleriet, vilket säkerligen tydligt syns på bildserierna, både ovan och nedan! Man hittade både gammal och ung, fattig och rik, och framför allt en fascinerande blandning av flitiga studenter som mellan försäljningarna satt och studerade, den lilla flickan som försökte spela ihop till sina framtida studier, men oxå den stackars till cow-girl utspökade lilltjejen som likt sina äldre "syskon" på Pattpong försökte förföra sina åskådare med mekaniskt inövade höftvickningar. Därtill fann man en mycket gammal som stilla satt och försökte sälja skor och den om möjligt minst lika gamla damen som tyst satt och skakade sitt bord med fiskar för att fånga förbipasserandes uppmärksamhet.
//Söndag 13 Juli BKK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar